Bibel, bön och Lärjungaskap

TIDEN, TIDEN…

Det är Nyårsafton. På 50-talet. I mitt barndomshem samma tradition varje år: lite före midnatt – efter en mysstund med lite nötter och choklad – en kort promenad upp till kyrkan, där gamle kyrkvaktmästaren farbror Claes möter upp. En liten skara vänner samlas på orgelläktaren. Några av oss yngre går de många stegen upp till klockorna i tornet. Och en märklig förtätad stämning av förväntan, allvar och hoppfullhet! Kyrkklockorna skall – åter en gång – ringa in ett nytt år, ut över hela samhället.

Vännerna samlas efter klockklangen kring orgeln för psalmsång, för den här stunden har med Gud att göra:

”Giv, O Jesu, fröjd och lycka: Ett nytt år går åter in.”

Ny tid! Först ett tack och förlåt gällande det gamla. Ad-jö= Åt Gud.

Och nu: åter nya möjligheter!

Allt hade med Gud att göra. Det lärde vi oss redan som barn.

Varje nyårsskifte. Mitt i natten, strax efter 12-slaget. Gud i tiden. Det var mäktigt!

Gud ger oss TIDEN. Och därmed mycket i den: omsorg, beskydd, löften.

Tiden är korsningen mellan himmel och jord, mellan Gud och oss. En mötesplats.

Allt levande möter därmed på ett allmänt sätt Skaparen. Så gott att vi då också får överlåta våra dagar åt honom. ” I Din hand ligger mina dagar” (Psalt 31:16). Den gamle Mose, med allt det brokiga han varit med om, ger oss det sanna perspektivet: ”Där uppe är urtidens Gud, hit ner når den Eviges armar.”(5 Mos 33:27). Vi får var och en ta varje liten del av tiden ur Guds händer. Tills vi går ur tiden.

Genom tiden vi får, får vi nåden Gud ger.

Det är vemodigt att ibland höra uttrycket ”fördriva tiden”. Nej, vi tackar för tiden. Då kommer vi troligen, för att inte säga säkerligen, att se att ”Herrens nåd tar inte slut…Varje morgon är den ny” (Nyårsdagens GT-text).

Nåden är färskvara, och avpassad till sin form för varje tid och varje människa och varje situation. Så vi vågar, också i dagar vi kallar en ”svår tid” – just så kan vi ju i vår svaghet och inför världsläget uppleva det – ta till oss löften om Herrens hjälp. Och löfte om hans förlåtelse för kommande felsteg och försumligheter när vi söker honom.

Vi möter ju och tar nu emot ett nytt år I JESU NAMN. Han kom just I TIDEN. Han hade sin frälsareuppgift där. Vi går inte närmast vidare i egen beslutsamhet och uträkning i allt vi har att sköta. Vi vandrar, i denna ”moderna” och ofta förvirrande tid, MED JESUS, i hans uppdrag och i hans kraft.

I denna anda – Hans Ande – Guds tanke för oss idag, önskar vi Lärjungagården och alla dess vänner och bladets läsare en välsignad fortsättning i den tid vi får 2017!

”Jesus låt mig alltid börja i ditt namn allt vad jag gör…”(Ps 273:2)

Lars Nordblom

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Powered by WordPress